Åh jag saknar mina vänner och jag saknar Charlie! Men jag behöver vara ensam. Jag behöver kunna tänka. På allt som händer. På allt som hänt med mig på senaste tiden. Det känns som att hela världen lägger sitt ansvar på mig, och om jag förstör nu, förstör jag allt. Det kommer att ta slut. Och det finns ingen återvändo.Såhär blir det när jag är ensam. Jag blir ledsen. Är inte det tragiskt? Att när jag väl... tänker. På allvar liksom. När jag har lugnet och ron till det. Då blir allt bara en enda stor klump av ingenting. En hög av förvirring och allt förvrids till en sällsam massa.Men det är ganska gött. Jag saknar bara Nordh och Isabell. Charlie och Rickard. Emelie och Sassa. Daniel, Nalle och Jens. Jag saknar dem allihop. Jag saknar den sociala friheten sommaren ger. Då vet man var alla håller hus.Men nu är alla hemma. Eller hos någon annan. Eller på B&B. Eller med pojk- och flickvänner. Jävla människor. Men det blir så jobbigt ibland. När ens vänner alla har personer som står dem närmare än vad jag gör. Det gör mig ledsen bara det. Eller inte ledsen, men det blir alltid ett litet "jag betyder inte lika mycket"-sting i hjärtat liksom. Alla känner så. Eftersom jag vägrade åka med till Harplinge idag så... gjorde jag inte det. Mamma blev jättearg och försökte tvinga med mig. Men jag sa nej, jag sa nej så många gånger att jag är hes nu. Det lönade sig dock. Nu ka jag lyssna på musik på svinigt hög volym att jag tillochmed tycker att det blir jobbigt. Men man måste ju - för sakens skull! Sweet som man säger....ja.

Satan, jag vill ha mer än jag någonsin kommer att få. Just nu är det människor jag talar om...! Bwahahaha! Nej. Men nästan. Jag pratade med Nalle precis och på något stört sett så fick han prata med morsan när Nocke (?) skulle ringa någon. För när man lyfter på det fasta telefonen i köket kopplas den bärbara ur. Konstigt. Fel.Han hade haft det ganska gött i Indien antar jag. Jag vill bara sitta hemma - ENSAM - och se på film. Eller, så är jag inte ensam! Smart. Jag pallar ju inte dra till Harplinge iaf. Harplinge är Sveries konkelbär.Film däremot. Ett evigt måste.

Mmmm... Tool. Åh vad roligt det var på Metaltown! Jag vill ha festivaler NU jag vill ha Roskildes bandsläpp NU jag vill måla festivalburken hippie NU. Festivalburken är då min käre Isabells bil. Som jag ska pimpa i smyg... för att sedan tvinga henne att köra oss till Roskilde och där ska det hända alltså, åh så roligt det ska vara. Det är därför det finns somrar. Det är anledningen till att leva, anledningen till att man existerar måste ju vara musikens under, musikens förmåga att framkalla varenda känsla man haft och vill ha, musiken skapar personer, dag efter dag.Det är helt otroligt, och det kan inte bli bättre än en festival. Lera, fulla människor, 200 grader i varenda tält! Helt perfekt, allt man kan önska sig..! Lyssnar på Third Eye med Tool nu. Det är inte fel. Tool måste vara en av de bästa konserter jag sett i mitt korta (men ack så händelserika) liv.Jag har tvingat mig själv till att vara glad nu. Så nu mår jag bra. Lillräkan, Nocke och mamma ser på mr. Bean tillsammans, som en enda stor lycklig familj. Så är det, var lyckliga era jävla skithögar.

Åh jag har så mycket tid över att jag blir tokig. Jag vill bara gå härifrån... Men nej nej, bara för att jag har en bror som går och blir gammal mitt i ingenting, heeelt oförberett och alldeles plötslig, så måste jag hålla mig kvar här och vara ilsket spydig mot allt och alla som kommer i min väg. Det känns ju alldeles underbar, rent ut av verkar det smickra mina positiva sidor något oerhört.Jag var i Malmö för ett par år sedan, jag, Charles, Johnny och Nato. Där bodde vi på ett hotell i en vecka och varje kväll spelade vi poker och varje dag slappade vi på närmaste tak vi hittade. Det var tider det. Fast det var iofs sommar också, och det mesta vi gjorde var ju olagligt. Men det var ändå tider... Biljard, poker, musik, alkohol och somna i solen.Nu är det betongväggar, auktoritära personer, tillbakadragesle, förvirring och ilska. Ibland biljard, ibland vänner, ibland alkohol.Håller jag på att utvecklas till en mer ansvarstagande person?

Jag behöver mer hårprodukter, mer originalskivor. Jag behöver rökelse och en bättre cd-spelare. Stereo...! Nu är jag fanimej förbannad. Jag är trött, jag är förbannad... Jag ska sitta här och bara skriva hur arg jag är. Det får mig inte ens att må bättre, jag blir bara mer och mer arg. NEEEEJMamma sätter på radion... jag blir mer arg. Åh det är så mycket ilska att min kropp inte vet vad den ska göra, jag skakar av ilska, förbannad som satan, helt hysterisk. HELT galen.

Mamma är helt störd. Men jag ska inte tjata mer om det. Hon har förstört sitt hår. Igen. Nocke klagar, GO NOCKE! Vi har snackat skit om morsan, jag och han. Det var gött som fan, det får vi göra om någon gång.Och ingen mat har vi hemma, så jag går och är hungrig. Det är jobbigt för jag fryser och är allmänt okoncentrerad. Ingenting duger nuförtiden. Men det ska väl också vara bra, för själen och sådär. Snart måste jag gå in i något meditativt läge. Supa mig själv till komatillstånd.Nalle är världens tråkigaste man över msn. Han har varit i Indien i två veckor och säger ändå ingenting, ignorerande nonchalanta man. Fast han är inte värre än mig ändå.Åh nej nu pratar någon i telefon... Då sabbar internet sig som fan. Eftersom något äckel satt telefonen i huvudjacket - men inte modemets - så blir det så att telefonen snor all uppmärksamhet. Men OKEJ varför inte.Åh jag är så arg att jag exploderar. Eller jag är på något slags bristningsgräns. Ibland undrar jag om det är såhär varje helg. Det är som kvinnor som föder barn. Det sägs göra så jävla ont men efteråt förtränger något det automatiskt så att de ska kunna föda barn igen. Annars hade människoarten dött ut. Eller hur? Det hade inte gjort mig någonting. Jag tycker inte om människor.Förtvivlande situation jag sitter i. Förtvivlande. Meeeen jag har ju... kameran.

HAHAHAHAH jag kom precis på att min Jack Daniels står fullt synlig i bokhyllan nu, när det inte ligger papper där som täcker dess verkliga identitet! Åh tänk om mamma ser den. Hon kommer dricka upp hela. Den saten. Bakfulla som svin är de, båda två förresten. De förpestar min vardags simpla nöjen. Men visst. Gör så. Förstör. Gör det.Äckliga barn.Äckliga mor.Äckliga mors sambo.

Nalle är tillbaka ifrån Indien nu, jajemän, där har han varit i två veckor. Själv har man precis vaknat efter en natt fylld av skrik och barnaskri. Mamma är helt hysterisk och det lär hålla på ett tag.Idag bär det av till Kim, trettioårsbrodern. Även om han fyllde år igår. Jag har ingenting till honom, eftersom jag är lat och trött så har jag inte ens målat någonting som jag tror mig påstått att jag ska. Men det löser sig väl det med. Det är ju skitsvårt att klämma ut något kreativt utan att vara estetiskt inspirerad. Och jag KAN inte finna någon spirituellt gynnande inspriation i det här hemmet, som långsamt vittrar sönder ifrån insidan.Mor orkar inte med Nocke och jag orkar inte med henne och Nocke orkar inte med oss. Det känns på något vis som en ond cirkel... (...)Pallar inte åka ut till Harplinge idag. Harplinge, Harplinge går att jämföras med Flen. Meningslöst, litet, och ingen vet var det ligger.Men jag har fortfarande kameran här, vilket gör att jag kan underhålla mig själv som fan, det finns ju inget underbarare än att hålla på med en kamera och se ögonblicket fastna på en area, i pixlar nu dock, men när det blir analogt - då jävlar.Har lärt mig ställa in slutartiden nu, på allvar, innan har jag bara chansat lite. Och då blev det ju som det blev... men nu blir det som jag vill! Och det är ju briljant.Jag är osäker fortfarande och jag börjar sakta inse att jag kommer aldrig att kunna hindra människor att göra saker för min skull även om jag ber dem. Jag kommer inte att bli självständig på vissa plan och det kommer inte att bero på mig. Jag kommer att vara den som följer med strömmen av andra personers osäkerhet och vilja. Önsketänkande och drömmar.Lillräkan är kvar här och ser på Mr. Bean. Jag tog ett kort på honom och en tulpan igår som blev stilig.